Generaldirektör Sundelin åker till Nevada för att beskåda atombomben

Area-51

När vi kom ut anvisades vi en observationsplats på en sluttning, som vätte mot det torn, där bomben var placerad. Som enda skyddsutrustning fick vi ett par svarta glasögon med gummitätning. Efter en timme gick bomben. Trots att glasögonen tidigare verkat absolut ogenomskinliga såg vi det kända oerhört vita, kraftiga ljussken, som uppstår i detonationsögonblicket. Det varade någon sekund. Därefter fick vi ta av oss glasögonen och se hur det bekanta svampmolnet bildades. Över svampen skiftade luften i en grann blå färg, som härledde sig från jonisering av luften. Vi stod där fascinerade och väntade på stötvågen och ljudet av detonationen. Ljudet kom efter ungefär 40 sekunder. Stötvågen kom väsentligt senare, kanske efter 5 á 6 minuter. Det är svårt att beskriva hur det kändes, det var som ett mycket mjukt men samtidigt kraftigt slag mot kroppen, så att man tog något steg tillbaka.

Såhär skrev Generaldirektör Åke Sundelin efter en studieresa han gjorde I juli 1957 till Nevadaöknen norr om Las Vegas för att beskåda ett atombombsprov. Inbjudan var inte enkom för Sundelin, församlingen bestod  även av ett antal civilförsvarsrepresentanter från andra länder. Men hur kom det sig egentligen att representanter för civilförsvaret i alliansfria Sverige blev inbjudet att deltaga i Nevada?

I en reserapport i Tidskrift för Svenskt Civilförsvar (hädanefter TSCF) publicerad Augusti 1957, skriver Sundelin att det var ”Förenta Staternas civilförsvarschef” som skickade inbjudan. Den 25 juli skulle bomben brinna av och Sundelin reste dit i sällskap av docent Arne Nelson från Försvarets forskningsanstalt. Resan gick över Atlanten till sjöss och sedan ner till Las Vegas där de blev logerade. På plats fanns representanter från Kanada, Väst-Tyskland, Frankrike, Holland, England, Spanien, Italien, och Turkiet. Grekland var också närvarande men deras delegation anlände tyvärr två dagar för sent och missade provet. Av de länder som Sundelin listade i sin redogörelse var det bara Spanien och Sverige som inte var medlemmar i NATO 1957.

Den första dagen gick åt till att ordna med formaliteter som att lösa ut identifikations brickor, pröva skyddskläder och inspektera testplatsen. Den amerikanska civilförsvarsstyrelsen anordnade också middag i Las Vegas. Testet skulle egentligen genomföras dag två, men under middagen fick de reda på att de skulle resa ut med bussen redan under natten. Det var vanligt att atombombsprover sköts upp på grund av väderleken. Vindarna skulle helst vara gynnsamma så att det radioaktiva nedfallet inte föll över närliggande byar och städer. Men i det här fallet verkar det som att militären inte ville vänta längre. Vid 11-tiden åkte delegationen av civilförsvarsrepresentanter ut och så småningom vid gryningen blev testet av.

nevada

Testet var en bomb från ”Operation Plumbbomb”, ett av USAs största och mest kontroversiella atombbombsprovsprogram, som genomfördes under sommarmånaderna 1957. Enligt en senare artikel, skriven av Nelson, var det just  Testbomben ”kepler” som Sundelin och Nelson såg den 24 juli.

I ljuset av Sveriges påstådda alliansfrihet i fred för neutralitet i krig så väcker Sundelins och Nelsons resa en del frågor. Hur gick det egentligen till när Sundelin blev inbjuden till Nevada?

I arkivmaterialet så finns det några ledtrådar till hur det gick till, och kopplingen leder till Nato-landet Danmark och deras högste civilförsvarschef Arne Dahl. Under 1950-talet hade Åke Sundelin mycket korrespondans just med den danska Civilförsvarsmyndigheten och Arne Dahl. Breven imellan de två vittnar om ett stort utbyte av kunskaper om t.ex. tekniska specifikationer av skyddsrumsmodeller, utrymningsplaner och utbildningsmaterial. Sundelin ventilerade också åsikter kring den pågående Löfgrenska utredningen (pågick 1953-1958) och deras samtal vittnar om en stor förtrogenhet med varandra. Det pågick alltså ett stort kunskapsutbyte mellan den svenska civilförsvarsstyrelsen och den Nato ledda danska civilförsvarsmyndigheten.

Under slutet av 1950-talet fanns det också en annan omständighet som anknyter till Danmark och Arne Dahl. Åren 1957-1961 var nämligen den amerikanske politikern Val Peterson diplomat i Danmark. Kanske än viktigare var att Val Peterson var chef för den federala civilförsvarmyndigheten i USA åren innan han kom till Danmark. Det var också som representant för det amerikanska civilförsvaret som Peterson och Dahl  tillsammans 1956 åkte till Sverige för att inspektera Mariabergets skyddsrum i Västerås och i ett brev ombeds Sundelin att boka hotellrum åt de två på Grand Hotell i Stockholm. Det är sannolikt här som en Peterson och Sundelin träffas och utbyter tankar.

Det är denna danska kontakten som leder till att Sundelin så småningom får en inbjudan till Nevada och det är inte orimligt att anta att Arne Dahl var den som agerade spindeln i nätet. I ytterligare ett brev året efter besöket till Mariabergets skyddsrum, skriver Sundelin till Dahl och berättar att just från Val Peterson har kommit en inbjudan till Nevada. Att det finns en kontroversiell komponent i denna resa syns också i de reseberättelser som skrevs för Tidskrift för Sveriges Civilförsvar. Enligt Nelson ska ”Kungl. Maj:t” ha utsett två representanter för Sverige, trots att det står klart att inbjudan var resultatet av en personlig kontakt mellan Peterson och Sundelin och var således riktad till Sundelin personligen.

Att Arne Nelson, då anställd vid FOA, fick följa med är inte heller särskilt förvånande. Kring detta döljer arkiven också information som inte skrevs om i reserapporterna till TSCF. I arkiven finns nämligen en annan version av reserapporten som inte nådde till TSCF i december 1957. I denna står det klart och tydligt att Nelson passade på att besöka amerikanska forskningsanstalter under sin resa. För att ”utnyttja återstoden av tiden i USA” besökte Nelson Naval Radiological Defence Laboratory i San Fransisco och vid sin vistelse där anordnades ett besök på Radiation Laboratory i Berkley. Dessa två besök ordades dock inte mer om eftersom de skulle beskrivas till FOA specifikt i en egen rapport.

I retrospekt kan Sundelins och Nelsons resa till Nevada 1957, ses som ett ganska tidstypiskt utbyte mellan den tillsynes neutrala staten Sverige och dess inofficiella västallierade. Både så som själva inbjudan gick till men också själva resan. Utan den kontakt som Sundelin odlade med sin NATO-anslutna granne Danmark hade resan sannolikt inte blivit av. Och när resan väl blev genomförd så passade FOA på att rida på vågen och tillskansa sig erfarenheter mitt under den svenska konstruktionsforskningens tid, fast under civil försvarsflagg. Detta lär knappast ha varit något som Sundelin inte själv kände till eller ÖB heller för den delen.

 

Kommentera